P / pampĭnārĭus
adjective

pampĭnārĭus

fem. pampĭnāria · neut. pampĭnārium
belonging to tendrils; that has tendrils
of or belonging to tendrils, that has tendrils: palmitum duo genera sunt: alterum, quod, quia primo anno plerumque frondem sine fructu affert, pampinarium vocant, etc., Col. 5, 6, 29: sarmentum, id. 3, 10, 5: virga, id. 3, 10, 7: materiae, id. 4, 24, 11.—
a tendril-branch; leaf-branch
Subst.: pampĭnārĭum, ii, n., i. q. pampinarium sarmentum, a tendril-branch, leaf-branch, Plin. 17, 21, 35, § 157; 17, 22, 35, § 181.