A / as-sĕro
verb transitive

as-sĕro

2nd PP as-sĕrere · 3rd PP assēvi · 4th PP assitum · conj. 3rd
(, K. and H., Müller)
to sow; plant; set near
to sow, plant, or set near something (very rare; not in Cic.), Agroet. de Orthogr. p. 2274 P.: vites, Cato, R. R. 32 fin.: vitis adsita ad olus, Varr. R. R. 1, 16 fin.: vites propter cupressos, id. ib. 1, 26: Lenta quin velut adsitas Vitis implicat arbores, * Cat. 61, 102: populus adsita certis Limitibus, * Hor. Ep. 2, 2, 170 (quippe quae vitibus maritaretur, Agroet. l. c.).