C / commerĕor
verb deponent

commerĕor

2nd PP commerĕī · 3rd PP commereĭtus sum · conj. 3rd
(), , (ante- and post-class. collat. form of commereo).
To commit; be guilty of
To commit, be guilty of: me culpam conmeritum scio, Plaut. Aul. 4, 10, 8: quae numquam quicquam erga me conmerita'st, Ter. Hec. 3, 5, 36.—
To earn; merit
To earn, merit (post-class.): fidem sedulitatis et veritatis, Gell. 1, 6, 6: cultus et sacrificia, Arn. 2, p. 93.